Falafel och politik

Skrivet av Kristofer Åberg

Göran Persson Falafel är i och för sig bara en maträtt. Men faktum är att falafeln faktiskt dykt upp lite här och var, även när det gäller den politiska arenan. Är det inte vegetarianer som i insändare uppmanar fler att äta falafel, så har falafeln använts som slagord mot sverigedemokrater, och på sina håll har det satt sossar hårt mot moderater…

Vid en genomgång av de gånger falafeln dyker upp i politiska sammanhang, så återkommer faktiskt Socialdemokraterna ett antal gånger. I Klippan under 2004 blev försäljning av bland annat falafel en riktig politisk vänster-högerfråga. I stadens lokala torghandelsstadga stod klart att torgförsäljning på de mest befolkade torgen endast fick ske vardagar klockan 8-18 och lördagar 8-16. Ett par munk-, kebab- och falafelförsäljare försökte dock ändra på detta. På sin sida hade de den borgerliga majoriteten i kommunstyrelsens arbetsutskott. Socialdemokraterna stod dock fast vid sitt blanka nej mot ambulerande gatukök. Endast ett annat, undanskymt, torg var lämplig plats för falafelförsäljarna, ansåg S-gruppen.

Göran Persson ratar falafeln
Återigen tycks alltså sossarna ha hamnat i en tråkig gråsosseställning. I ganska skarp kontrast mot exempelvis de antirasister som i januari 2007 demonstrerade mot Sverigedemokraterna. ”Mera falafel, mera falafel” ljöd slagorden från ett 20-tal demonstranter under en protest mot Sverigedemokraternas möte på Militärhemmet i Karlskrona. Som ren kuriosa kan även nämnas att Göran Persson – trots att han under sin tid i ”sitt älskade Malmö”, där han i princip bodde granne med ett falafelstånd (”en av Malmös främsta symboler”) – i mars 2003 sade till Kvällsposten att han faktiskt aldrig ätit falafel. Alltomfalafel.se skrev till honom på nytt i början av 2007 för att få en uppdatering. Än så länge har vi inte fått något svar.

Palestina-Israel
Falafeln finns dock med även i lite mer allvarliga konflikter. Kanske inte helt överraskande i Palestina-Israel-konflikten. Jodi Kantor, skribent för bland annat New York Times och Jewish Journal, beskriver hur en konflikt kring maträtten blivit symptom på den större politiska konflikten. Vissa palestinier tycks ha menat att israeler stulit maträtten när de marknadsför falafeln som israelisk nationalrätt. Hur som helst verkar både araber och judar ha ätit maträtten sedan lång tid tillbaka. Kantor skriver också att många av de europeiska judar som emigrerade till Palestina i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, ville göra sig fria från de europeiska vanorna (och även ta hänsyn till andra geografiska förhållanden) – och de började således använda arabisk matkultur som modell för att hitta en koppling till ett bibliskt förflutet.

Politically, the Zionists ignored the Arabs, but culturally, they romanticized and tried to imitate them, said Yael Zerubavel, a scholar of Israeli culture at Rutgers. This imitation didn’t seem like theft, Zerubavel said, but localization, a process of putting roots in soil.

Försoning?
Tydligen var det framför allt falafeln, bland alla palestinska rätter, som blev mest populär. Detta särskilt med början under 1950-talet, då hundratusentals judar emigrerade från olika arabländer till Israel. När judar från Jemen började slå upp falafelstånd, blev det således möjligt att saluföra falafel utan den direkta kopplingen till Palestina. Under årens lopp har inställningen dock mognat något. Dan Almagor, som 1958 skrev låten ”And We Have Falafel”, erkänner att han i dag skulle skrivit samma låt – men med en extra rad om dess arabiska ursprung.

Dela den här artikeln med andra: